Vännerna?

Invandring och mörkläggning


Jag minns en etnologkompis från 1970-talet vars lilla lägenhet jag såg till när han åkte på ett långt fältarbete. Han kom hem till Sverige igen, fick tillbaka nyckeln och frågade ”Nå, är jag den du trodde att jag var?” Jag förstod inte vad han menade. Efter en stunds förvirrad dialog visade det sig att han var förvånad över att jag inte rotat i hans skrivbordslådor, lika lite som jag kollat vad han hade i garderoben (bokstavligt). Han var besviken över mitt bristande intresse för hans person. Jag trodde han skämtade men det gjorde han inte.

I våra postmoderna tider förstår jag honom bättre. I dag är det en problematisk praxis att inte ta reda på saker. De PK-frälsta skriker Usch istället för att söka förstå kättarnas argument. Det är frestande att se beteendet som religiöst – när det luktar svavel är djävulen i antågande och då, istället för att lyssna…

Visa originalinlägg 1 747 fler ord

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s